På riktigt?
Publicerat: 2015-05-17 ~ Mitt liv

Jag har bott i min lägenhet i 2 månader och 16 dagar och börjar redan känna mig ensam. När jag bodde hemma hos min mamma så hade jag ju folk runt omkring mig hela tiden, det fanns alltid någon att umgås eller prata med. När jag flyttade så trodde jag det skulle bli hur skönt som helst att få ensamtid, kunna komma och gå när jag vill och det är det verkligen, men samtidigt blir det extremt dystert och tråkigt när man verkligen vill ha någon att prata eller umgås med. 
Igår umgicks jag med min bästaste vän i hela världen och det gör mig sjukt glad för vi har alltid kul tillsammans, även om vi inte gör nånting så är det ändå kul. Var hos henne från ungefär kl 13-14 till nästan 00. När jag kom dit pratade vi och hade kul som vanligt, sen testade vi att andas in helium från en ballong hon hade köpt på en marknad och det var så jävla roligt, har alltid velat testa det. Vi sa att vi skulle åka o köpa fler såna ballonger men när vi kom dit hade dom redan packat ner allt och var påväg därifrån... som tur är säljer dom såna tuber på Teknikmagasinet så det kanske blir att jag köper en nån gång när jag känner mig rik nog, dom kostar runt 400 kr tror jag. 
Hur som helst så åkte vi hem till ett par kompisar till Hannah och grillade, supertrevligt även om det började regna, maten smakade lika jävla gott för det! Det va så kul att umgås med lite mer "vuxet" folk även om dom är lika gamla som vi är, men det var nog för barnen som va där, H har en sjumånaders son och hennes kompisar har en tremånaders dotter och en flicka på 6 år. Jag brukar inte tycka om barn i den åldern men det här flickan va hur go som helst, rolig och pratglad och var inte det minsta blyg i min närvaro, det var första gången jag va där nämligen. 
Efter maten satt vi och snackade en jävla massa och tiden bara gick, samtalen blev djupare o djupare kändes det som. Pappan i familjen, T, började berätta en en jävla massa historier från när han va yngre, hur det va när han växte upp och vad han varit med om. Det var behandlingshem hit o dit, en hel del våld och farliga svartjobb. Jag är så lättmanipulerad så jag trodde ju på allt detta, och jag säger verkligen inte att det inte är sant för jag tror på honom, men det kändes ändå som att det var lite överdrivet. 
Den första historien han berättade var när han jobbade svart för några år sen, det var sånt jobb där han i princip fick instruktioner på plats, oftast transporter av olika droger och ibland till och med lik. Han hade en kompis som också jobbade med detta och när han gjorde en körning och skulle ta betalt så gav dom inte honom pengarna och då började han skälla på dom o sa att han ska ha sina pengar men istället fick han två kulor i huvudet. Detta var tydligen T's bästa vän och det fick honom att flippa totalt, han berättade inte exakt vad som hände men han gav hintar och sa att han som skönt hans kompis inte fanns längre, inte ens hans familj. Inklusive deras barn. En tonåring. Det skrämde mig lite men ändå var jag så jävla faschinerad, det var som att se en film eller nåt. 
Den andra historien var väl inte hans egentligen utan hans flickväns. Hennes äldsta dotter, 6åringen är inte T's biologiska dotter, hon var "ofrivilligt skapad" eller vad det va dom sa, mamman hade alltså blivit våldtagen och gravid när hon va 17 enligt mina beräkningar och behöll barnet, jag frågade inte varför för jag ville inte gå in på det. Så jävla tragiskt, men hon har verkligen fått en underbar flicka pga det och T är i princip som hennes pappa och det känns jävligt bra. 
Det var en väldigt trevlig, rolig och spännande kväll helt enkelt och jag är helnöjd. Skulle lätt kunna träffa dom fler gånger. Så tack till dom och tack till H ♥

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: