Det var längesen jag sov riktigt bra, jag vet inte varför det helt plötsligt vänt och blivit sämre, trots all min medicin för alla möjliga problem som kan störa så sover jag ändå inte bra. Inatt kändes som ett rent helvete, att drömma mardrömmar kan sätta sina spår och det har ärrat mig rätt hårt känns det som, jag har gått runt och varit distraherad och tänkt på det hela dagen, kan verkligen inte släppa det. 
Det jobbigaste var nog att det kändes så fruktansvärt verkligt, drömmen utspelade sig på såna ställen som jag varit på tidigare och som fortfarande finns kvar. Jag ska berätta... läs den som vill/orkar. 

Jag vet inte när jag eller om jag ens fattade att det var dröm, men efter att ha legat och vänt och vridit på mig i några timmar så hamnade jag helt plötsligt hemma hos en kompis precis vid Spetsamossen (ligger i Växjö), jag minns inte vilken kompis det var för jag skulle precis gå därifrån, det var ganska sent på kvällen, det var mörkt ute och jag skulle gå till min pappas bil som jag hade fått låna. När jag nästan precis var framme vid bilen så kom det en man som såg väldigt stressad ut och jag förstod direkt att han skulle gå på mig, jag visste inte vad han skulle göra men jag fattade att han inte bara kommer gå förbi. Jag blev stel av skräck när han helt plötsligt började skrika på mig, han hade inte ens hunnit hota mig förrän jag slängde fram bilnyckeln och kastade på honom och sa att han fick ta bilen, men det var inte det han var ute efter. Han kastade iväg nyckeln och tog fram en kofot och började slå sönder bilen, han slog sönder alla rutor och han skrek och gapade men jag kunde inte höra vad han sa, sen när han var klar med att mörbulta bilen så gick han fram till mig och tog tag i mig och fortsatte skrika, jag var fortfarande livrädd och började gräva i min väska efter plånbok och alla mina andra ägodelar att ge honom, men det var fortfarande inget av det han ville ha, jag brast ut i gråt och jag försökte springa därifrån men det tog inte lång tid innan han var ifatt mig och drog ner mig på marken och började slå och sparka på mig. 
Jag bad om nåd, jag bad honom att sluta och snälla låta mig gå, jag bad för mitt liv samtidigt som jag låg och vred mig i smärtor. När han slutade, hukade han sig ner mot mig, tog mig i armen och sa "vänd dig om, dom är inte här för att hjälpa dig om du trodde det", jag vände mig om och såg två mörkklädda män gå mot mig, jag försökte återigen slita mig ifrån hans grepp och jag kom loss och lyckades springa en liten bit men sen tog det stopp igen, dom mörka männen hoppade på mig och höll fast mig och gav mig äckligt mycket med stryk, när jag var tillräckligt blåslagen och mörbultad tittade jag upp på den första mannen, han stirrade på mig och log och sa "vi kommer att döda dig", då var det bara att ge upp, jag kämpade inte emot mer, jag visste att det inte fanns en chans i världen att jag skulle komma undan detta så jag blundade, försökte tänka mig bort och slappna av, jag ville hellre dö än att ligga kvar där och lida. 
Då kom det första hugget i min mage, jag har aldrig varit med om sån smärta innan, det var där jag började tveka på om det var dröm eller inte för det gjorde så fruktansvärt ont. Fler högg kom, snart var hela min mage full av hål och mina kläder var dränkta i blod, jag grät och skrek men dom bara skrattade. 
Sen från ingenstans kom ytterligare en till man och "skrämde" iväg dom andra, jag hade inte mycket ork kvar i kroppen när han kom och drog upp mig på hans axel och körde iväg med mig på hans motorcykel (jag tror faktiskt det var Arnold Schwarzenegger), han förde mig till säkerhet och på något sätt läkte mina sår förvånansvärt snabbt och jag var uppe på fötter igen, lagom till dom andra männen kom tillbaka, denna gång hade dom pistoler allihopa och dom skrek att dom inte var klara med mig och började skjuta hej vilt, men Arnold skyddade mig som tur va hehe. 
Dock tror jag att jag blev träffad en gång för jag minns att jag fick ont i min axel och mina armar (vilket antagligen berodde på att mina händer somnat irl och hade börjat stickas o sådär), hur som helst så kom vi i alla fall undan och några veckor senare började jag våga ta mig ut i civilisationen igen, jag träffade en gammal kompis som jag inte träffat på flera år och satt och pratade med henne i evigheter och sen skulle jag då berätta om det jag varit med om, jag lyfte på min tröja och visade henne min mage, den var proppfull med ärr kors och tvärs och både hon och jag ställde oss frågan hur jag egentligen kunnat överleva det. Det undrar jag fortfarande för jag kan knappast tänka mig att man överlevt ett sånt överfall på riktigt. 
När jag vaknade var jag rödsvullen runt ögonen, hade smått panik och var fortfarande rädd, jag tror inte jag greppade att jag var tillbaka i min säng i tryggheten. Men jag ska tala om för er att det var det värsta jag varit med om på jävligt länge och det är knappt att jag vågar gå och lägga mig ikväll för jag inte vill uppleva något sånt igen... usch säger jag. 
(Och nu kommer jag aldrig glömma denna drömmen, yay)