Härom natten hade jag en ganska bra dröm och det händer inte ofta ska jag tala om för er. Jag vill så gärna dela med mig av den men det är svårt att pussla ihop en dröm så detaljerat men jag ska försöka så gott jag kan.
Jag kan inte ens minnas vart den började eller vart den slutade, jag drömde om min ärkefiende. Eller okej, det var väl fel ordval men den här personen hatar jag mer än någon annan levande människa. Vi var hemma hos henne för jag minns att hennes mamma också var med, men det var ett hus jag aldrig sett tidigare och det är väl inte ovanligt att det händer i drömmar. Som vanligt började hon hacka på mig, jag vill så gärna minnas vad det va hon sa men det går inte, men hon var elak och bitchig som hon alltid är och jag satt där som en jävla idiot och tog emot allt. Men sen orkade jag fan inte mer och då började jag tjabba tillbaka och jag kan inte ens minnas vad jag sa men jag minns så tydligt hur jävla ställd hon blev, hon blev verkligen stum och jag njöt så jävla hårt av det för det är omöjligt att sätta den människan på plats utan att hon har nånting att säga. Jag minns hennes ansiktsuttryck, hon bara tittade på mig, sa inte ett ord och hon var så förvånad och jag flinade åt henne... och fortsatte hacka på henne, jag kunde liksom inte sluta när jag väl kommit igång. Det roligaste av allt var när hennes egen mamma stöttade mig, hon skrattade i princip åt henne och tyckte att allt jag sa va bra. Det fick mig att må riktigt bra i själen. 
Det är vad jag minns av drömmen utan att få det att låta för sluddrigt. 

Anledningen till att jag väljer att skriva om det här är för att jag vill att folk ska veta hur mycket jag verkligen avskyr henne. Vissa kanske tänker "men varför slösa din energi på något sånt?" men det är inte slöseri för mig, denna känslan går att jämföras med lycka ungefär även om det är två helt olika känslor, men det jag menar är att när man är riktigt glad så tar det ju inte energi från en, det gör inte detta heller. Att hata henne går som en dans på rosor, mitt hat för henne gör mig starkare och får mig att må bättre. 
Vad kan denna människa ha gjort mig som får mig att må bra av att hata henne? Ja det kan man ju undra. 
Jag var vän med henne i ungefär 15 år, vi lärde känna varann på lekis och blev ganska snabbt bra vänner, vi lekte ofta både i skolan och hemma och hängde ihop tillsammans fram till för 2 år sen. 
Hon har alltid varit en jävla fitta rent ut sagt, hon skulle alltid vara den som bestämde över allt och alla, hon kunde sällan dela med sig av saker och gud förbjude om någon hade en lika dan tröja som hon hade, då blev det hus i helvete för det var "hennes" tröja. Det här beteendet började smyga sig fram när vi skulle börja högstadiet, förmodligen runt puberteten. Alla vet att puberteten kan va jobbig, man får mens, man får finnar, man får känslor helt enkelt. Men det känns som puberteten slog till lite väl hårt mot henne, det gav henne liksom lite mer än vad hon behövde, lite extra "bitch-krydda" så att säga. Det var mycket vi andra inte fick göra bara för att det var "hennes grej", ibland var vi tvungna att fråga henne om lov innan vi gjorde nåt för annars kunde hon bli sur. Vi var 7 tjejer som höll ihop under högstadiet men det var ofta bråk mellan oss allihop och vi bytte sidor med jämna mellanrum, det berodde på vad som hade sagts om vem osv. Dom gånger jag hamnade på hennes sida var det bästa och det värsta för hon var ju våran "boss" och var man inte på hennes sida då kunde vad som helst hända. Det var så fruktansvärt mycket skitsnack mellan oss hela tiden, jag tror inte det fanns många gånger då vi faktiskt höll ihop tillsammans utan vi var alltid indelade i 2 grupper. 
Det var två tjejer i vår grupp som jag tyckte mest om och mådde inte alls bra när jag hamnade på andra sidan där dom inte var med. Så här hade vi det i 3 års tid tills vi skulle börja gymnasiet, då började jag på en skola och hon på en annan och det var nog det bästa som hänt i mitt liv. 
Där började jag tillsammans med en av dom tjejerna (E) jag tyckte om från högstadiet, dock hamnade vi i två olika klasser men det var lätt fixat och hon hoppade över till min klass istället och där träffade jag även min nuvarande bästis (H), så det var verkligen det bästa som hänt. 
Tyvärr hoppade H av efter ett halvår ungefär och det blev lite tråkigare men det var ändå okej liksom. Sen blev jag ovän med E och då hade jag ingenting kvar och kände att jag kan inte va kvar här så jag började krabba med att få byta skola helt och hållet. Vilken skola bytte jag till? Jo den skolan hon gick i. Varför utsatte jag mig för det egentligen?! Det blev precis som på högstadiet all over, ibland var det kul o gå där för hon kunde ha sina bra sidor men andra dagar var allt åt helvete och jag skolkade väl mer eller mindre hela tiden, minst 1 gång i veckan. Jag klarade inte av det helt enkelt. 
Efter gymnasiet så träffades vi inte lika ofta för hon bodde i en annan stad, inte jättelångt ifrån där jag bodde men ändå. Vi samlade ihop vårt tjejgäng och träffades någon gång varje månad men jag mådde alltid skit när vi träffades och hon var med, jag klarade inte av att vara i hennes närhet för hon sög så otroligt mycket energi från en. 
År 2013 gjorde jag ett stort misstag, jag gjorde slut med min pojkvän sen 5 år tillbaka, det var ett dumt impulsivt beslut som jag ångrade och jag försökte få tillbaka honom i över ett halvår men det gick inge vidare. 
Den här killen var världens underbaraste du kan tänka dig men när jag gjorde slut med honom så var det som han vände helt och hållet, han blev också en fitta. 
E var (och är) fortfarande vän med henne och hon fick höra massa stories från henne att mitt ex då hade försökt sig på henne, han har flörtat med henne, försökt kyssa henne, sagt olämpliga saker trots att hon då hade en pojkvän. E berättade även om massa andra saker han gjort, att han hade blivit lite av en player, och visst jag klandrar honom inte för han var ganska låst med mig, men det tänker jag inte gå in på nu för det här handlar om fittan nr 1. Jag har alltid haft känslan att hon har varit ute efter honom sen första  gången jag träffade honom, hon var nämligen med då och hon hjälpte väl till mig lite på traven att bli tillsammans med honom och det höll hon över mig hela tiden, allt var hennes förtjänst osv osv. Så helt ärligt är jag väldigt glad att jag är av med båda dom två för jag vill inte ha dom i mitt liv, jag har gjort plats för det som är bättre och dom vännerna jag har nu är dom bästa jag någonsin haft och jag älskar dom nåt så in i helvete! ♥