På riktigt?

2015-05-17 | 21:19
Jag har bott i min lägenhet i 2 månader och 16 dagar och börjar redan känna mig ensam. När jag bodde hemma hos min mamma så hade jag ju folk runt omkring mig hela tiden, det fanns alltid någon att umgås eller prata med. När jag flyttade så trodde jag det skulle bli hur skönt som helst att få ensamtid, kunna komma och gå när jag vill och det är det verkligen, men samtidigt blir det extremt dystert och tråkigt när man verkligen vill ha någon att prata eller umgås med. 
Igår umgicks jag med min bästaste vän i hela världen och det gör mig sjukt glad för vi har alltid kul tillsammans, även om vi inte gör nånting så är det ändå kul. Var hos henne från ungefär kl 13-14 till nästan 00. När jag kom dit pratade vi och hade kul som vanligt, sen testade vi att andas in helium från en ballong hon hade köpt på en marknad och det var så jävla roligt, har alltid velat testa det. Vi sa att vi skulle åka o köpa fler såna ballonger men när vi kom dit hade dom redan packat ner allt och var påväg därifrån... som tur är säljer dom såna tuber på Teknikmagasinet så det kanske blir att jag köper en nån gång när jag känner mig rik nog, dom kostar runt 400 kr tror jag. 
Hur som helst så åkte vi hem till ett par kompisar till Hannah och grillade, supertrevligt även om det började regna, maten smakade lika jävla gott för det! Det va så kul att umgås med lite mer "vuxet" folk även om dom är lika gamla som vi är, men det var nog för barnen som va där, H har en sjumånaders son och hennes kompisar har en tremånaders dotter och en flicka på 6 år. Jag brukar inte tycka om barn i den åldern men det här flickan va hur go som helst, rolig och pratglad och var inte det minsta blyg i min närvaro, det var första gången jag va där nämligen. 
Efter maten satt vi och snackade en jävla massa och tiden bara gick, samtalen blev djupare o djupare kändes det som. Pappan i familjen, T, började berätta en en jävla massa historier från när han va yngre, hur det va när han växte upp och vad han varit med om. Det var behandlingshem hit o dit, en hel del våld och farliga svartjobb. Jag är så lättmanipulerad så jag trodde ju på allt detta, och jag säger verkligen inte att det inte är sant för jag tror på honom, men det kändes ändå som att det var lite överdrivet. 
Den första historien han berättade var när han jobbade svart för några år sen, det var sånt jobb där han i princip fick instruktioner på plats, oftast transporter av olika droger och ibland till och med lik. Han hade en kompis som också jobbade med detta och när han gjorde en körning och skulle ta betalt så gav dom inte honom pengarna och då började han skälla på dom o sa att han ska ha sina pengar men istället fick han två kulor i huvudet. Detta var tydligen T's bästa vän och det fick honom att flippa totalt, han berättade inte exakt vad som hände men han gav hintar och sa att han som skönt hans kompis inte fanns längre, inte ens hans familj. Inklusive deras barn. En tonåring. Det skrämde mig lite men ändå var jag så jävla faschinerad, det var som att se en film eller nåt. 
Den andra historien var väl inte hans egentligen utan hans flickväns. Hennes äldsta dotter, 6åringen är inte T's biologiska dotter, hon var "ofrivilligt skapad" eller vad det va dom sa, mamman hade alltså blivit våldtagen och gravid när hon va 17 enligt mina beräkningar och behöll barnet, jag frågade inte varför för jag ville inte gå in på det. Så jävla tragiskt, men hon har verkligen fått en underbar flicka pga det och T är i princip som hennes pappa och det känns jävligt bra. 
Det var en väldigt trevlig, rolig och spännande kväll helt enkelt och jag är helnöjd. Skulle lätt kunna träffa dom fler gånger. Så tack till dom och tack till H ♥

Ett lyckligt ögonblick

2015-05-15 | 14:16
Inatt mina vänner, hade jag nog den bästa och värsta dröm jag någonsin haft (som jag kan komma ihåg varje fall). Karaktärena är personer som finns i verkligheten.

Jag drömde att jag och min vän E var hemma hos mitt ex J (han var min pojkvän igen i drömmen) och hans lillebror M, vi hade varit där i några dagar men just den här dagen var det något som inte kändes rätt, mina känslor för J började verkligen försvinna och istället bli starkare för M, men det var inget jag ville att någon skulle veta. 
Vi skulle åka iväg och handla lite och jag kommer verkligen ihåg hur jävla nedstämd jag var, allting kändes så tungt och jobbigt och bara närvaron av J gick mig på nerverna, jag ville bli av med honom men jag visste fan inte hur. Så jag undvek honom lite grann och gick istället själv med E och pratade lite med henne om hur jag kände, vi bestämde oss för att hålla detta mellan bara oss för jag var inte redo att berätta för J än. 
När vi kom hem skulle vi laga middag och J var på så äckligt bra humör och det gjorde mig nästan ännu mer irriterad för jag störde mig på nästan allt han gjorde så jag gick därifrån och låste in mig i ett av sovrummen och låg där ett tag, sen kom E in och vi låg och pratade och jag berättade allt för henne, jag orkade inte hålla det inom mig längre, jag hade bestämt mig för att göra slut med J och hon stöttade mig så gott hon kunde och det kändes så bra att ha henne där. Sen kom M helt plötsligt in i rummet och då satt vi tre och pratade och jag berättade för honom också, inte att jag hade känslor för honom men att jag ville göra slut med J och han hade sett på mig redan innan att det var något som inte stod rätt till så han stod också vid min sida vilket jag inte hade förväntat mig eftersom han är J's lillebror. 
Efter vi suttit där inne ett tag så kom han också in och undrade vad vi gjorde, men vi blånekade och sa att vi bara satt och pratade allmänt och väntade på att maten skulle bli klar så han gick ut igen och vi satt kvar. Vi började fundera ut en plan på hur jag skulle berätta för J utan att såra honom allt för mycket, men det är ju nästan omöjligt så vi kom överens om att bara säga som det är så får han ta det helt enkelt. Då kom han in i rummet igen och jag började bli sådär förbannad igen för jag ville bara bli av med honom, då såg han på mig att nåt var fel så jag bad E och M att gå ut ur rummet så jag kunde berätta för honom.
Eftersom jag var så arg så berättade jag det på helt fel sätt, jag var kaxig och nästan elak och jag såg på honom hur sårad han blev, men han reagerade väldigt konstigt, jag satt redan i sängen och då tryckte han ner mig och nästan höll fast mig o skrek "är det det här du vill?" och jag skrek tillbaka JA flera gånger och försökte slita mig loss men han höll fast mig och jag kommer ihåg hans ansiktsuttryck så väl, men till slut släppte han mig och sprang in till sitt rum och började gråta. 
E och M kom in i rummet och frågade vad fan som hände egentligen o då berättade jag och så sa M att vi måste åka härifrån. Vad jag inte visste var att J hade tydligen ganska kort stubin och kunde bli ganska arg och ledsen och lite psyko om någon sårade honom och jag blev livrädd o sa att vi måste skynda oss innan han märker att vi stuckit. 
Vi smög ut och tog en av M's bilar och självklart så var det strul med den, han fick inte igång bilen och jag blev så jävla stressad för J kommer höra att vi är här ute och krabbar. Han spelade ganska hög musik inne i sitt rum så jag tänkte att kanske har vi tur att han inte hör.
M fick igång bilen och precis när vi satte oss i den så kom J utspringandes o frågade vart fan vi skulle men vi hann precis åka iväg när han kom fram till bilen. Det kändes precis som i en film, alla var så uppjagade o nervösa men vi kom iväg som tur va. 
Vi åkte runt i stan och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen så vi pratade om det som hade hänt och jag var både glad och ledsen för det var jobbigt att det slutade som det gjorde men samtidigt var jag glad att det äntligen var över. Vi hittade en parkeringsplats och stannade för det krabbade med bilen igen så jag och E gick iväg lite och pratade själva medans M stannade och kollade läget med bilen. 
När vi kom tillbaka var bilen fixad men vi stod kvar ett tag till och då bestämde jag mig för att berätta för M hur jag kände för honom men han visste redan om det, han hade märkt av mina signaler jag gett honom även om jag knappt själv var medveten om att jag gjort det. Till min stora förvåning var mina känslor besvarade, han kände detsamma för mig och jag blev så lycklig att jag inte kunde stå still. E och M bara skrattade och det var som allt det onda bara försvann, J fanns inte längre kvar i bilden, hela mitt liv med honom var bara puts väck. E gick bort till affären och skulle handla. Jag och M stod kvar och bara tittade på varann, fina fina M och hans mörka ögon. Nu var han min. Han kom närmre och tog tag i mig, förde mig närmre honom och kysste mig. Jag kände precis allting, hur perfekt det var, hur det bubblade i hela kroppen på mig, hur lycklig jag var, jag ville aldrig släppa taget om honom. ♥

Sen vaknade jag. Fy faaaaan vad ledsen jag blev att det bara var en dröm. Jag tror att det här var den mest korrekta dröm jag någonsin haft, med det menar jag att jag har alltid haft lite småkänslor för mitt ex lillebror men jag trodde dom var borta men tydligen inte. Jag kommer nog alltid ha det men jag vet fan inte varför. 
Drömmar reflekterar ju alla känslor man har och alla tankar man bär omkring sig. Att jag var så glad över att bli av med J var nog en sort bekräftelse att nu är jag äntligen över honom på riktigt, det har nämligen tagit sin lilla tid att äntligen komma över honom. Vi var tillsammans lite över 5 år och det har tagit mig nästan 2 år att få ur honom ur mitt system helt och hållet. Men M kommer jag nog aldrig få ur mitt system, det är som en olycklig förälskelse, men det gör inte mig nåt. 
Så nu är jag både glad och ledsen, men det känns bra att kunna minnas denna drömmen och kunna återvända dit i mina tankar. Mjeh. 

One way ticket

2015-05-12 | 14:59
Härom natten hade jag en ganska bra dröm och det händer inte ofta ska jag tala om för er. Jag vill så gärna dela med mig av den men det är svårt att pussla ihop en dröm så detaljerat men jag ska försöka så gott jag kan.
Jag kan inte ens minnas vart den började eller vart den slutade, jag drömde om min ärkefiende. Eller okej, det var väl fel ordval men den här personen hatar jag mer än någon annan levande människa. Vi var hemma hos henne för jag minns att hennes mamma också var med, men det var ett hus jag aldrig sett tidigare och det är väl inte ovanligt att det händer i drömmar. Som vanligt började hon hacka på mig, jag vill så gärna minnas vad det va hon sa men det går inte, men hon var elak och bitchig som hon alltid är och jag satt där som en jävla idiot och tog emot allt. Men sen orkade jag fan inte mer och då började jag tjabba tillbaka och jag kan inte ens minnas vad jag sa men jag minns så tydligt hur jävla ställd hon blev, hon blev verkligen stum och jag njöt så jävla hårt av det för det är omöjligt att sätta den människan på plats utan att hon har nånting att säga. Jag minns hennes ansiktsuttryck, hon bara tittade på mig, sa inte ett ord och hon var så förvånad och jag flinade åt henne... och fortsatte hacka på henne, jag kunde liksom inte sluta när jag väl kommit igång. Det roligaste av allt var när hennes egen mamma stöttade mig, hon skrattade i princip åt henne och tyckte att allt jag sa va bra. Det fick mig att må riktigt bra i själen. 
Det är vad jag minns av drömmen utan att få det att låta för sluddrigt. 

Anledningen till att jag väljer att skriva om det här är för att jag vill att folk ska veta hur mycket jag verkligen avskyr henne. Vissa kanske tänker "men varför slösa din energi på något sånt?" men det är inte slöseri för mig, denna känslan går att jämföras med lycka ungefär även om det är två helt olika känslor, men det jag menar är att när man är riktigt glad så tar det ju inte energi från en, det gör inte detta heller. Att hata henne går som en dans på rosor, mitt hat för henne gör mig starkare och får mig att må bättre. 
Vad kan denna människa ha gjort mig som får mig att må bra av att hata henne? Ja det kan man ju undra. 
Jag var vän med henne i ungefär 15 år, vi lärde känna varann på lekis och blev ganska snabbt bra vänner, vi lekte ofta både i skolan och hemma och hängde ihop tillsammans fram till för 2 år sen. 
Hon har alltid varit en jävla fitta rent ut sagt, hon skulle alltid vara den som bestämde över allt och alla, hon kunde sällan dela med sig av saker och gud förbjude om någon hade en lika dan tröja som hon hade, då blev det hus i helvete för det var "hennes" tröja. Det här beteendet började smyga sig fram när vi skulle börja högstadiet, förmodligen runt puberteten. Alla vet att puberteten kan va jobbig, man får mens, man får finnar, man får känslor helt enkelt. Men det känns som puberteten slog till lite väl hårt mot henne, det gav henne liksom lite mer än vad hon behövde, lite extra "bitch-krydda" så att säga. Det var mycket vi andra inte fick göra bara för att det var "hennes grej", ibland var vi tvungna att fråga henne om lov innan vi gjorde nåt för annars kunde hon bli sur. Vi var 7 tjejer som höll ihop under högstadiet men det var ofta bråk mellan oss allihop och vi bytte sidor med jämna mellanrum, det berodde på vad som hade sagts om vem osv. Dom gånger jag hamnade på hennes sida var det bästa och det värsta för hon var ju våran "boss" och var man inte på hennes sida då kunde vad som helst hända. Det var så fruktansvärt mycket skitsnack mellan oss hela tiden, jag tror inte det fanns många gånger då vi faktiskt höll ihop tillsammans utan vi var alltid indelade i 2 grupper. 
Det var två tjejer i vår grupp som jag tyckte mest om och mådde inte alls bra när jag hamnade på andra sidan där dom inte var med. Så här hade vi det i 3 års tid tills vi skulle börja gymnasiet, då började jag på en skola och hon på en annan och det var nog det bästa som hänt i mitt liv. 
Där började jag tillsammans med en av dom tjejerna (E) jag tyckte om från högstadiet, dock hamnade vi i två olika klasser men det var lätt fixat och hon hoppade över till min klass istället och där träffade jag även min nuvarande bästis (H), så det var verkligen det bästa som hänt. 
Tyvärr hoppade H av efter ett halvår ungefär och det blev lite tråkigare men det var ändå okej liksom. Sen blev jag ovän med E och då hade jag ingenting kvar och kände att jag kan inte va kvar här så jag började krabba med att få byta skola helt och hållet. Vilken skola bytte jag till? Jo den skolan hon gick i. Varför utsatte jag mig för det egentligen?! Det blev precis som på högstadiet all over, ibland var det kul o gå där för hon kunde ha sina bra sidor men andra dagar var allt åt helvete och jag skolkade väl mer eller mindre hela tiden, minst 1 gång i veckan. Jag klarade inte av det helt enkelt. 
Efter gymnasiet så träffades vi inte lika ofta för hon bodde i en annan stad, inte jättelångt ifrån där jag bodde men ändå. Vi samlade ihop vårt tjejgäng och träffades någon gång varje månad men jag mådde alltid skit när vi träffades och hon var med, jag klarade inte av att vara i hennes närhet för hon sög så otroligt mycket energi från en. 
År 2013 gjorde jag ett stort misstag, jag gjorde slut med min pojkvän sen 5 år tillbaka, det var ett dumt impulsivt beslut som jag ångrade och jag försökte få tillbaka honom i över ett halvår men det gick inge vidare. 
Den här killen var världens underbaraste du kan tänka dig men när jag gjorde slut med honom så var det som han vände helt och hållet, han blev också en fitta. 
E var (och är) fortfarande vän med henne och hon fick höra massa stories från henne att mitt ex då hade försökt sig på henne, han har flörtat med henne, försökt kyssa henne, sagt olämpliga saker trots att hon då hade en pojkvän. E berättade även om massa andra saker han gjort, att han hade blivit lite av en player, och visst jag klandrar honom inte för han var ganska låst med mig, men det tänker jag inte gå in på nu för det här handlar om fittan nr 1. Jag har alltid haft känslan att hon har varit ute efter honom sen första  gången jag träffade honom, hon var nämligen med då och hon hjälpte väl till mig lite på traven att bli tillsammans med honom och det höll hon över mig hela tiden, allt var hennes förtjänst osv osv. Så helt ärligt är jag väldigt glad att jag är av med båda dom två för jag vill inte ha dom i mitt liv, jag har gjort plats för det som är bättre och dom vännerna jag har nu är dom bästa jag någonsin haft och jag älskar dom nåt så in i helvete! ♥