När är det min tur?

2015-06-29 | 17:50
Hur kan man ha roligt om man samtidigt dör på insidan? Jag vet inte vad det är för fel, men allt kan knappast hänga ihop med min ADD. Visst, mycket av mitt liv har på senaste tiden kretsat ganska mycket runt det området och det är egentligen ganska svårt att bli av med, som jag så lyckligt läste i en artikel för några dagar sen "ADD går inte att bota". Det går att leva med, man kan lära sig hur man kan hantera sitt liv bättre och så finns det ju då medicin som ska göra det bättre men som alla läkemedel så har det också biverkningar. Detta ska jag alltså leva med för resten av mitt liv, det innebär kraftiga omställningar i min vardag så som regelbundna måltider oavsett om man är hungrig eller ej, detta för att medicinen ska fungera, bättre sovrutiner och motionera minst 1 gång om dagen och sen dom regelbundna besöken till läkaren för undersökningar och se så att medicinen fungerar som den ska och inte gör mer skada än nytta. Blodprov, EKG, blodtryck, vikt och övervakade urinprov, kan inte direkt säga att jag hoppar av lycka men det är väl smällar man får ta för att må bra dvs om medicinen ens hjälper. 

Nånting jag verkligen hoppas kommer bli bättre är hur jag hanterar stora sociala tillställningar, att jag klarar av att vara i en omgivning med över 10 pers utan att få panik och vilja springa därifrån eller låsa in mig på toaletten och sitta i ett hörn och slita av mig mitt hår. Min hjärna och min kropp samarbetar inte och det har dom aldrig gjort, min hjärna säger en sak och min kropp säger en annan, men som vi alla vet så är det hjärnan i slutändan som styr och ställer, när jag innerligt försöker ha roligt och inte försöker tänka på att jag står i ett överfyllt rum så är hjärnans alarmsystem på högsta nivå och det är svårt att stänga ute det. Alarmsystemet är det som sitter i hjärnan som aktiveras när vi upplever någon form av rädsla, det sänder ut signaler till kroppen som ni flesta kanske känner igen som ångest och panik, man får ett enormt tryck och brännande känsla över bröstet, pulsen ökar x10 och man är på helspän hela tiden, allt detta för att man ska vara beredd när faran inträffar. Trots att det inte finns någon fara runt mig så är det ändå så min hjärna reagerar för att jag innerst inne inte trivs där jag befinner mig och anser det vara en fientlig miljö. Det är rätt svårt att bara skaka av sig den känslan när den tar över mig helt och hållet. 
Det är svårt att förklara känslan för någon som inte kan sätta sig in i situationen och inte kan förstå varför man kan tycka att en så rolig grej kan vara en ren plåga ibland. Självklart har jag mina bättre dagar då jag inte känner av det alls och mår bra vart jag än befinner mig, då är jag som högst i mina humörsvängningar och känner att ingenting kan förstöra för mig nu, men sen kommer dagarna då jag avskyr precis allting, jag har svårt att ens ta mig ur sängen för jag orkar inte ta hand om mig själv, jag orkar inte äta, jag orkar inte duscha, jag orkar inte ens titta på mig själv i spegeln och är man då ivägtvingad till något man verkligen inte vill, då kan tankar om att skada mig själv dyka upp. Jag kan stirra ut i tomma intet och tänka på att jag vill dunka mitt huvud mot en vägg, krossa ett glas och skära upp mina handleder, kasta mig själv framför en bil, allt detta bara för att få ett slut på lidandet. Men där har jag tur att min hjärna och kropp inte samarbetar, i det lilla ögonblick så vinner kroppen och hindrar mig från att ens röra mig. 
Det må låta dramatiskt, men det är så jag känner, rakt upp och ner. Ni kan ju ta det med en nypa salt eller nåt men jag själv tar det med ett helt badkar av salt.